wafaahadi.blogg.se

•    Vad blir bokens viktigaste kapitel för ditt eget sätt att tänka som pedagog?

När jag läser kapitel lärare- "hur blir man en sån? Jag menar varför?" fokuserar jag på ordet görande och tänkande. Eftersom jag känner att det som skrivs om görande och tänkande bekräftar mitt tänkande. Det oerhöret viktigt att vi som pedagoger ska koppla görande till tänkande, samt görande ska utvecklas till tänkande. Vi ska se de som en helhet, eftersom de kompletterar varandra. För att gör en balans mellan teorier och praktik, måste vi skapa ett möte mellan tanke och handling. Vi ska inte stanna kring görande utan våga reflektera, analysera och sätta ord på vad som sker i vårans omgivning, efteråt om vi bara fokusera på görande utan att tänka, reflektera och analysera sker ingen utveckling. "Vi bör och ska tala om det vi gör" (Körling 2011, s. 36).
Jag anser att vi måste skapa en dialog, där vi ska rikta våran uppmärksamhet mot det som vi gör. För att dialogen lyckas måste vi respektera och stöta varandra. Jag tycker inte att det är fel om jag tar tips eller stöd, av min kollegor när jag arbeter med barn i framtiden. Även om jag tror på min förmåga som pedagog kommer jag och hjälpa barn att utvecklas. Men ser jag på mig själv att aldrig bli fulllärd, utan att alltid ha något att lära. Jag har intresse och lust att ta till mig mer kunskap, som kan hjälpa mig vidare och i sin tur bidraga till barns utveckling.

•    Vad i den här boken bekräftar ditt eget tänkande när vi specifikt pratar om barns lärprocesser?
Boken tar upp några viktiga saker som vi skulle ta hänsyn till i barnens lärprocesser. Först och främst måste vi som pedagoger vara medvetna om vikten av kommunikation, relation och innehåll när vi riktar vårat fokus på barns lärande. Eftersom elever som har en svårighet i något ämne, exempelvis i matematik ämnet måste eleven känna sig trygg och våga och berätta om sitt problem. I detta fall kräver det en god lärare som har förmåga att lyssna på elevens svårigheter. Detta skapar i sin tur en bra relation mellan elev och lärare. Den relationen behövs för att ge en möjlighet till kommunikation om innehållet. Efteråt blir lärarens uppgift att ge eleven många olika möjligheter till hjälp. "Både de elever som kan och de som inte kan ska få undervisning" (Liedman 2011, s. 6). En av de möjligheterna är att barn har rätt till undervisning som passer sitt behov, eftersom det inte går att generalisera undervisningen för alla elever. Något som skulle fungera bra för en elev, kan vara helt och hållet obegripligt för en annan.
Miljön är oerhört viktigt för barns lärande och utveckling. Pedagogerna måste skapa en miljö som kan fånga barns intresse och nyfikenhet. Genom att allt material, redskap och andra hjälpmedel, som är tillgängligt för barn skapar förutsättningar för lärandets nyfikenhet. Men när pedagoger sätter allt material och hjälpmedel, inlåst i ett skåp förhindras lärande.
Jag anser att av de viktigaste möjligheterna som leder till att barn lär sig på ett smidigt sätt är samspelet med andra barn. "Vygotskij talar om att någon som kan något också kan delge och skapa lärande hos andra" (Körling 2011, s. 127). I samarbete lär barn av varandra genom att utbyta sina erfarenheter mellan dem. På det sättet kan barn som inte har kunskap, ta hjälp av den andra som har kunskap, dessutom känner den sig trygga när någon annan som kan sitter intill den.

•     Vad i boken vill du bemöta och argumentera emot?

"Att förklara lärandet som lust tycker jag är att göra lärandet en otjänst. Det är inte alltid kul att lära sig" (Körling 2011, s. 242). Den meningen fastnade jag lite på, eftersom detta som jag vill bemöta med att säga, att det inte alls koordinerar med förskolans uppdrag. I läroplanen för förskolan står det att lärandet ska vara lustfyllt. Det stämmer att lärandet blir mer målinriktat och ämnebestämt för barn som är i skolåldern. Men det är inte rätt om vi sätter sådana villkor på förskolebarn tycker jag. Även om boken till största del gäller för barn i skolåldern, men jag anser att det inte är så svårt att lärandet är lustfyllt, oavsett ålder. För mig själv är  intressanta och roliga saker, det som ger mig motiv att lära mer och mer. Men om vi ser att lärandet är besvärligt och inte lustfyllt, hindrar vi lärandet tror jag.

•    Ge exempel på vad från boken som du direkt skulle kunna använda och vill prova på dina VFU-dagar/ Fältdagar?

I kapitlet klassrummet skriver Körling (2012, ss. 143-145) om cirkelns betydelse, eftersom den skapar relation, kommunikation och fokus. Cirkeln kan pedagogerna skapa i klassrummet genom att gestalta den tillsammans med eleverna, där eleverna kan kan sätta sig i en ring "cirkel", eller kan pedagogerna använda en matta som har en cirkel form. Mattan som har en yta och en cirkel, skapar ett rum i rummet. När eleverna sätter sig i cirkeln känner de, att de är i ett lärande rum. Eftersom cirkeln ger möjligheter för eleverna att se varandra, och det hjäper i sin tur till att skapa en dialog, samtal och kommunikation som bidrar till lärandet. Man kan säga att cirkeln är ett pedagogiskt redskap som skaffar kommunikations möjligheter, efteråt skapar den villkor för seende och samtal. Jag vill utmana mig själv och skapa det lärande rummet under min VFU period. Jag vill sätta mig tillsammans med barnen i en cirkel när vi gör aktiviteter. Det är inte fel om jag prövar på att göra aktiviteterna på ett annorlunda sätt, som vi brukar göra på ett vanligt sätt. Vi kan sitta i en ring och lyssna på en sagobok istället, för att vi sitter i en soffa. Vi kan sitta i ringen när barn har målningsaktiviteter, istället för att sitta på stolar vid ett bord. Barnen kan se varandra, berätta, samtala och diskutera. De små barnen kan se hur de äldre barnen, målar eller ritar och det kan imitera dem, desuttom utvecklas deras språk, efteråt kan deras ordförråd öka när de lyssnar på vad andra säger.

•     Gör en kort reflektion mellan bokens innehåll om förhållningssätt och den TED-speach.

Vi som pedagoger har ett mål i vår yrke som syftar till att skapa allsidig lärande hos barn. Både pedagoger och barn är ansvarig för att uppnå detta mål. Det är som viktigt att både pedagoger och barn ska inte förlårar sin tid genom att tänka på dåliga saker. Vi måsta vara positiva, kreativa och utnyttjar av tiden. Vi ska inte låta andras dåliga erfarenheter spegla våra tankegångar, eftersom det är lätt att påverkas av andra negativa upplevelser. Det är viktigt att vi ska fundera över hur vi kan vända negativa erfarenheter till något positivt istället.

•    Gör en kritisk analys över hur boken skulle kopplas till något kursmål.

 kursmål från kursen 12FK60 "redogöra för och problematisera aktuell didaktisk forskning med relevans för barns språkliga, matematiska och estetiska lärprocesser"
När jag har läst boken har den utvecklat en idé hos mig, att vi kan hjälpa barnen som har svårigheter på något ämne, genom att rikta vår uppmärksamhet på barns intresse och nyfikenhet i något ämne. Jag vill säga att vi måste utgå från barns intresse, och låta den bli tillvägagångssättet för att lösa barns svårigheter. Det kan vara ett barn som har ett intresse för bildämnet, men har svårigheter i språk eller matematiken, genom bildämnet kan barnet utmana och  utveckla sitt språk och matematik i lärandet.

 

Hadi, Wafaa, inlämningsuppgift, litteraturseminarium Bild. I den 5 mar 2015 kl. 23:18