Göteborg Stadsmuseum, Hasselblad center och Världskulturmuseet
04-02-2015
Göteborgs Stadmuseum
Jag och två andra av min klasskamrater hade bestämt att åka till Göteborg och besöka tre olika museer som finns där. Första besöket som vi gjorde var göteborgs stadmuseum. Vi tog av våra skor från fötterna innan vi gick in till barnens museum. Miljön i stadmuseet strävar till att stimulera barns förmåga på många olika områden. När vi gick in där kunde vi inte undvika att titta på golvet, eftersom våra ögon uppmärksamma något intressant. Många ord och meningar var inskrivna på golvet. Det gav en möjlighet till att vi kunde stå och läsa dessa. Sådan miljö skulle kunna utveckla barns språkförmåga, eftersom den fångar barns intresse till att börja och läsa. Även de små barnen skulle ha chanser att möta bokstäver trots att de inte kan läsa.
Leken är central för lärande, när barn leker tillsammans utforskar de världen, söker nya kunskaper och erövrar erfarenheter. Inom leken lär sig barn hur de respekterar andra åsikter, löser problem och konflikter. När barn leker med varandra utvecklar de sin språkförmåga, samtidigt som språkförmågan blir en förutsättning för leken.
I detta fall kan man säga att det finns en stark koppling mellan lek och språk, som påverkar varandra och hjälper varandra för att utvecklas ” Det är i leken barn upptäcker och utvecklar språket samtidigt som språket gör att leken förändras och berikas” (Bruce se Bim & Persson 2010, s. 101). Leken utvecklar barnets intresse för skriftspråk, när barn leker låtsaslek eller lek som speglar olika yrken. Till exempel på den här bilden som visar en låtsas kafeteria, en sådan miljö skulle ge barnen intresse till skrivning. När barn leker en låtsaslek och tar säljarens roll börjar de låtsas och skriva ut eller läsa meny. ” Att lek- skriva och låtsasläsa är vägen in i skriftspråkandet” (Bruce se Bim & Persson 2010, s. 115). Jag tycker att det var ett bra ställe men det behövdes lite förbättring genom att hämta mer material som till exempel en kasse med leksaker, låtsas pengar, papper och penna.
En häftigt skärm som var på ett rött hjärta som lyste. När man tittar på den ser det som en normal bild, det vill säga att det bara är ett hjärta på bilden. Men när vi använde mobilen för att ta kort på den upptäckte vi en rolig sak, det var som ett hjärta som slår. Samt att den bilden gav en blanding av olika färger som vitt, rosa och röd färg. Det kan man inte se direkt när man tittar med ögonen, men när använder ett kamera eller en mobil kan man se en skillnad. Nedan kan du se genom att klicka på länken, vad jag upplevde med den här bilden. Sådana saker är roliga för barnen att samla omkring.
Där i barnens museum fanns de klossar som bilden visar. Med detta material skulle barnen leka och spendera tid genom t. ex bygga ett torn. De skulle fundera hur de bygger ett stabilt torn utan att de rasar. Jag som pedagog tycker mycket om klossar, eftersom det har positiva effekter på att utveckla matematisk förmåga. Till exempel när de börjar att bygga en stark bas, genom att välja lika långa och bredda klossar för att byggandet inte skulle rasa ner. Sedan kan de välja klossar med olika vinklar, långa och bredda för att utvidga byggandet. Persson (2006, s. 98) förklarar att klossar i sin formgivning ofta är geometriska med rätblock, cylinder, kub och prismor. När barnen leker tillsammans skaffar de erfarenheter av sambandet mellan former och hur punkter, linjer och de två dimensionella utsidorna kan finnas i tredimensionella förhållande inom och mellan objekt.
"Förskolan ska sträva efter att varje barn ska utveckla sin motorik, koordinationsförmåga och kroppsuppfattning" (Läroplan för förskolan 1998 revederad 2010, s. 10). Den här utställningen är bra för att träna barns motorikförmåga. En sådan utställning kräver en konstruktion för att få en balans mellan händer och fötters rörelse, så att man kan uppnå det sista och det högsta föremålet i den utställningen.
Hasselblad center
Dagens andra stopp blev Hasselblad center.
På andra våning på Hasselblad center blev jag förvånad på en överdimensionerad skulpturer, som bilden visar. Den skulpturen var på en dansande kvinna som var sex meter hög. Kvinnan har både ett passivt och aggressivt uttryck, som ger sken av total kontroll. Jag vet faktist inte vilket material som användas för att tillverka den jättte stora skulpturen, men den slutgiltiga formen täcks med ett lager av gips. Skulpturen var hängade i taket och går runt. Jag tycker att den skulpturen skulle väcka barns frågor och funderingar, som tex hur lång den är och vilket material som används för tillverkning samt hur den rör sig. Man kan säga att den skulpturen bidrar till barnens diskussion mellan varandra och mellan pedagoger.
Den skulpturen visar många små elefanter som gestaltar någon form av kaos, smärta och sårbarhet. De snabelförsedda djurgestalterna ligger tätt förenade, symbiotiskt sammanbundna genom snablar och lemmar som tränger in i och mellan hålrum i högen av kroppar. Parasiterande, tröstsökande och sårbara på en och samma gång. Med olika estetiska former kan man förmedla något man vill uttrycka. När jag såg den kände jag sorg för vad händer i världen nu, det är krig, fattigdom, sjukdom och otrygghet. Allt detta får barnen betala för. Jag hoppas att fredenska råda i alla delar av världen. Jag tycker att den här skulpturen ger ett bra tillfälle för att berätta om vilka rättigheter man har, oavsett vilket kön, bakgrund eller hur gamla människorna är. Våran uppgift som pedagoger är att förmedla och förankra respekt för mänskliga rättigheter. "Människolivets okränkbarhet, individens frihet och integritet, alla människors lika värde, jämställdhet mellan könen samt solidaritet med svaga" (Lpfö 98 rev. 2014, s. 4).
En abstrakt skulptur med en tredimensionell kropp. Vi som pedagoger ska låta barn oavsett deras ålder möta konstverk, och absolut ska vi inte tänka att barn är små och inte förstår konstverk. Eftersom barn har sitt eget sätt att uppleva konst.
Barn möter inte konst bara med ögonen "visuellt" utan de möter den multisinnligt. "De yngsta barnens förutsättningar för att ta del av konst är komplext, liksom deras sätt att visa vad de upplever. De använder hela sig själv. De berättar med kroppen, rörelser, mimik och ord" (Bendroth Karlsson, 2010, s. 52).
En glaserad stengodsskulptur och installation är som att ta steget in i en mörk saga. Skulptur kopplar mellan natur och människa, där i svartek ser vi en pojke som är på väg att bli ett med naturen och som långsamt införlivas i trädets mörka grenverk. Jag tycker att det konstverket väcker fantasi hos barn och ger bra tillfälle för barn att berätta egna sagor. Det är bra med dokumentation, efteråt kan barnen dokumentera konstverk själva genom att till exempel att använda Ipad. Det hjälper barnen att återberätta vad de upplever, samt att återgestalta konstverk med olika sätt genom till exmpel att rita eller måla.
Den bilden är målad på akvarell med sju streck. Den bilden är en abstrakt bild tycker jag, trots att jag inte fattar vad den betyder, men som konst är oerhört viktigt att respektera och förmedla detta för barn. Det är självklart att de finns många människor som tycker mycket om abstrakt konst, och de förstår vad den konsten vill förmedla.
Många liknande bilder hängde i ett stort rum. Jag tyckte om den bilden som visar hur folket under gamla epoker klädde sig. Jag tycker att det roligt att barn samlas framför sådana bilder, och ser skillnader mellan gamla och i tiden genom klädstil, livssätt och så vidare. Själva bildramen skulle väcka barns nyfikenhet. Den var stor, guldig, hade olika mönster, samt två fina duvor.
En bild som visar hur en man skär en stor fisk med en stor yxa. Olika sorters av fisk med olika storlek, där barn kan räkna fiskarna samt att se att de ser olika ut.
Världskulturmuseet
Dagens sista stopp blev världskulturmuseet. När jag kom till det museet önskade jag att se något speciellt för barn. Jag hoppades att se en miljö som kunde fånga barnens intresse och nyfikenhet. Platsen var lugn och ljuset var mörkblått och det gav mig en härlig känsla, jag kunde koppla av efter en lång promenad från Hasselblad center till världskulturmuseet under de kalla och snöiga vädret. Den bästa utställningen var för barn och handlade om jordlingarna på planeten Tellus. Det var en spännande utställning, där barnen skulle utforska och undersöka platsen. Miljön som var där inbjöd till såväl lek som vila. En del av sakerna som var där kunde barn känna på, röra på, det vill säga att sakerna var fritt fram. Och en del andra av sakerna "de gamla föremålen" var inglasade.
Om man kikar in i hålen ser man en bild på jorden sedd ifrån rymden, i 3D samt
brevid fanns den en snurrade jordgloben placerad långt ner och det skulle ge en chans för de små barn att nå den.
Den utställningen gav en förklaring till hur viktig sömn är. Pedagogerna kan diskutera med barn om sömns betydesle för alla varelser. Jag tycker att den utställningen skulle fånga barns uppmärksamhet till språket, trots att många av barnen kan inte läsa.
Det var spännande en rolig tunnel med olika figurer. På golvet var en häftigt skärm med stjärnor.
Den utställningen förklarar att språket är viktigt för jordlingar för att förstå varandra. Språket är viktigt för oss, eftersom det ger oss frihet att uttrycka sig och frigöra idéer och tänkar. Utställningen visar att jordlingar pratar olika språk. Jag tycker att den utställningen kan utnyttjas för att väcka en bra diskussion i en barngrupp, hur viktigt språket är och att varje språk i världen har egna värde.
"Förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar sitt intresse för skriftspråk samt förståelse för symboler och deras kommunikativa funktioner" (Lpfö 98 rev. 2010, s. 10). Det var en bild på en vägg som var på klistrade några symbloer och bokstäver. Denna var placerade på barnens nivå. Barnen kan se och känna på symbolerna, eftersom de skapades av filt. Jag tycker att sådana material ger barn möjlighet till att utveckla intresse för skriftsspråk. Pedagogerna kan berätta till barn om symboler och bokstävernas betydelse för kommunikation.
En liten hylla med några barnböcker och andra varierade föremål. Här kan barn sätta sig och läsa en barnbok.
Den bilden visar en härligt plats för barn, den platsen ger möjligheter för barn som till exempel att läsa, träna matematik med hjälp av de kuddar som fanns där. Barn kan räkna, sortera kuddarna efter färg eller storlek.
Det som fånga min uppmärksamhet är ett litet rum i rummet, där samlades olika gamla föremål. Dessa föremål var inglasade och inbjöd bara på vad ögon skulle utnyttja, men vi får inte röra eller flytta något. Det är helt rätt att folk skulle värna om sina gamla föremål och sina arv. Efteråt var det bra att museet valde att glasa in föremålen tror jag. Om besökaren vill veta något om dessa föremål, exempelvis var man hittat föremålen, hur gamla det är och, till vilken kultur eller land föremålen tillhör. Eller vilket syfta förmålen har och hur man kan använda dem. För att ta reda på dessa föremåls historia, fanns en skärm i det rummet. Skärmen var på barnens nivå och det hjälper barnen att nå dem genom att trycka på bilderna som fanns i skärmen, och filmen berättar och representera föremålen. Det var intressant och lärorikt där besökaren inte bara tittar på föremål, utan även får höra information om det.
En bildsskärm när man trycker på en vald bild, kommer information genom en film som representeras av barn.
Referenser
Bendroth Karlsson, Marie & Karlsson Häikiö, Tarja (red.) (2014). Bild, konst och medier för yngre barn: kulturella redskap och pedagogiska perspektiv. 1. uppl. Lund: Studentlitteratur
Riddersporre, Bim & Persson, Sven (red.) (2010). Utbildningsvetenskap för förskolan. 1. utg. Stockholm: Natur & kultur
Läroplan för förskolan Lpfö 98. [Ny, rev. utg.] (2010). Stockholm: Skolverket
Tillgänglig på Internet: http://www.skolverket.se/publikationer?id=2442
Tillgänglig på Internet: http://www.skolverket.se/publikationer?id=2442
Persson, Annika (2006). Rumsuppfattning och bygglek. . I: Doverborg, Elisabet, Doverborg, Elisabet & Emanuelsson, Göran. Små barns matematik: erfarenheter från ett pilotprojekt med barn 1 - 5 år och deras lärare. 1. uppl. Göteborg: NCM, Göteborgs universitet, ss. 89- 102
