BILAGA 6

Rumsuppfattning

Palmer (2011, s. 63) beskriver att rumsuppfattningsbegreppet används för att visa hur barn anslutar sig till den fysiska omgivningen. Samt hur barnen med sina kroppar bedömer avstånd, storlek, form och placering. I rumsuppfattningsbegreppet ingår att barnen själva kan med sina kroppar, bedöma om de kan vara under en stol, bredvid en bänk eller bakom ett skåp. Barnen kan värdera om de når upp till en hög plats och hämta ett föremål som till exempel står i hyllan. Barnen kan det utan att mäta. På det sättet spelar ögat en stor roll, och blir ett viktigt instrument i arbetet med rumsuppfattning.

Enligt Solem & Reikerås (2004, ss. 52-53) att det finns centrala begrepp som ingår i rumsuppfattningen som till exempel avstånd, riktningar, höjd, djup och placering. Rumsuppfattningen utvecklar hos de små barnen under de första åren. Barnens ordförråd är inte tillräckligt som hjälp och de kan ej uttrycka sig så tydligt. Det som hjälper vuxna människor att lära sig en del, om barnets rumsuppfattning är i sina handlingar, där man kan avläsa detta. Författarna beskriver vidare att det finns ett samband mellan rumsförståelse utveckling och motorisk utveckling, eftersom den har stor betydelse för att barn kan röra sig fritt, hitta fram samt att de kan når upp till olika föremål. Barns intresse och nyfikenhet samt sin upptäckarglädje blev till en motivation för rumsuppfattningens utveckling. De små barnen utforskar sin rumsuppfattning med hela kroppen och sina sinnen. Detta är genom att titta, smaka, krypa under och över, klättra upp eller ramlar ner. Där olika föremål som lockar barnen och blir som en drivkraft, att stimulera till att hämta saker som är under till exempel en soffa eller uppe på en hylla.

Som ovan  beskrivet är att rumsuppfattning ingår som placeringsbegrepp. Solem & Reikerås (2004, ss. 68-70) förklarar att många placeringsord är svåra att förhålla sig till hos barn, samt att det gissa vad som menas. Det finns ett antal ordplaceringar som vi använder för att ange olika former av placering. En del av dem beskriver avstånd, andra avgör riktning medan andra beskriver placering i relation till slutenhet. Jag anser att språk och matematik hänger ihop, att ge barnen tillgång till ett rikt matematikspråk är inte så svårt. Barnen är kompetanta och har bra förmåga att lära sig många nya ord och begrepp. När pedagogerna är medvetna om vilka matematiska ord de använder, när de pratar blir barns ordförråd rikare. Under olika situationer i förskolan finns stora möjligheter att rikta barnens uppmärksamhet för ordplacering. Till exempel vid matbordet använder vi många ordplaceringar, som maten på bordet, mjölk eller vatten i glaset, vassa kniver ligger på översta hyllan i skåpet bervid köksspisen. I barnböcker, sånger och ramsor möter barnen ord som anger ordplacering. Jag tycker att sådana situationer är bra, som vi kan utnyttja för att skaffa bra erfarenheter om rumsuppfattning hos barnen. Jag som pedagog kan utmana barnens rumsuppfattning genom en rolig aktivitet. Först kommer jag att skapa ett rum som ska vara som en rektangels form. I rummet ska jag lägga tre bord och dom ska vara utspridda här och där. Jag kommer också använda mig av fyra stolar som ska vara i mitten av rummet. Tre kuddar är bra att använda i den aktiviteten och de ska vara i olika storleker och i olika färger. Kuddarna kan vara en stor röd kudde, och en mellan stor rosa kudde och en liten grön kudde. Barnen kommer att få ta med sig sina gosedjur i den aktiviteten. Jag kommer att sätta på musik och be barnen att gå runt i rummet och när musiken stängs av så ska barnen placera sitt gosedjur, var som helst i rummet och sen sig själva. Jag kommer att fråga  var de står,  eller var barnen lagt sina gosedjur. Det kommer att träna på att berätta vad de och sina gosedjur befinner sig. Antingen då barnet är under bordet medan barnets gosedjur placeras bakom stolen, under stolen, framför stolen eller ovanför stolen. Det kan vara på den lille grön kudden eller på den stor kudden. Jag kommer att lägga ut filtar i olika färger och mönster på golvet, så barnen också kan beskriva vilka färger filtarna har, i fall barnen väljer och ställer sig vid till exempel den blå randiga filten. Enligt Persson (2006, s. 89) att rumsuppfattning innebär att kunna förstå, använda, växla information om hur rummet och dess innehåll befinner sig till barnet själva. För att lyckas med detta spelar begrepp och signaler som visar läge, avstånd eller riktning. Efterhand kommer barnen och få en god rumsuppfattning, och ska kunna jämföra och uppskatta storlekar, avstånd och volymer.

Medan barnen går runt i rummet tränas rörelse, balans och görs bedömningar. Jag kommer att ställa frågor som till exempel var sitter barnet närmast respektive längst det andra barnet? Eller vem som sitter framför, bakom eller bredvid ett barn. Musiken tas med i den aktiviteten för att få med fler sinnen. Då kan barnet träna att stanna när musiken avstannar. I läroplanen för förskolan 1998 reviderad 2010, s. 10 står att ” förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar sin förståelse för rum, form, läge och riktning”.

sortering

Att sortera olika saker och ting är ett matematiskt område som många barn intresserar sig av. Det handlar om att sortera leksaker, pärlor, kottar, pennor och andra föremål. I sorterings begreppet ingår ord som är vanligast, oftast, minst, mest och lika. När barnen börjar sortera och urskilja föremålens egenskaper samt att klassificera dessa föremål. (Palmer 2011, s. 65)

Forsbäck (2006, ss. 59-60) beskriver hur sortering i förskolan är en naturligt del och händer på att spontant sätt och under olika situationer. Till exempel när barnen städar undan legoklossar börjar de att sortera klossarna enligt några egenskaper, som urskiljning av de andra. Ibland utmanar lärararna barnen att sortera saker och ting. Sortering hjälpa barnen att strukturera sin verklighet och det bidrar i sin tur till att upptäcka föremålens egenskaper och relationer till varandra. Sortering har en positiv påverkan på barns kognitiva utveckling. Forsbäck hävdar att genom att sorteta och klassificera föremål utvecklar barnen logiskt tänkande och förmåga att använda regler. Med hjälp av sortering och klassificering skaffer barnen bra erfarenheter som hjälper de att struktuera sin omvärld.

Jag som pedagog kan utmana barnen för sorteringsbegreppet genom en rolig aktivitet, där barnen ska sortera sockor efter några egenskaper som till exempel mönster och färger. Jag vill att barnen fokuserar sig på och ser samband, och kan urskilja egenskaper som är specifika för varje socka.

Förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar sin förmåga att urskilja, uttrycka, undersöka och använde matematiska begrepp och samband mellan begrepp. (läroplan för förskolan 98 reviderad 2010, s. 10). Jag ska börja med att samla in barnen i ett rum, och jag kontrollerar att barnen som är deltagande i aktiviteten har ett par sockor på sig. Sedan sätter sig barnen i en ring och tar av sig sockorna. Barnen ska samla alla sockar i en korg och för att blandadas om. Jag lägger till ett extra antal sockor för att variera sockorna. Det leder i sin tur till att utmana barnens tänkande. Först frågar jag barnen att leta efter två sockor som hör ihop, men inte sina egna. När barnen väljer rätt par sockor, visar de att de kan urskilja det paret från de andra, dessutom uppfattar de egenskaper som urskiljer dessa två från de övriga. Detta leder i sin tur till att barnen får kunskap om likheter och skillnader mellan att jämföra två föremål. ”Grunden för att registrera likheter och skillnader är att jämföra två föremål” (Forsbäck 2006, s. 63).

Det är en intressant och rolig lek för barnen, men det skapar också lärande hos barnen. När barn sorterar och klassificerar föremål efter till exempel storlek och andra egenskaper får de grundläggande erfarenheter, som barn kan utnyttja när de utvecklar förkunskaper för algebra. ( Forsbäck 2006, s. 60).

Sockorna har olika figurer, storleker och färger. När barnen hittar två sockor som hör ihop, ber jag barnen att beskriva sockorna innan de lämnar ifrån sig dem till sin ägare. Den leken stimulerar och utvecklar också barnenens språkförmåga. Eftersom barnen övar sig på att uttrycka sig med många beskrivande ord. Barn kan studera mönster, som tilll exempel randiga, blommiga eller som har andra figurer. Jag utmanar barnen vidare genom att låt dem leta efter sockor som har till exempel en röd färg. Här koncentrerar barnen sig på uppgiften, en stund för att kunna hitta sockorna som har en röd färg. Den aktiviteten lär också barnen att vänta på sin tur.

Sortera knapper

Jag som pedagog kan  med en låda som är full med olika sorters knapper i oilka former, storlek och färger göra ett bra didaktiskt material, som kan bidra till att utveckla barnens matematiska förmåga. Genom att sortera knappar vilket jag tycker är en bra utmaning för barnen, där kan sorteringsbegreppet vara i fokus. Jag kan utmana barnen att sorteta knapparna enligt färger, former och storlek. När barnen sortera knapparna efter till exempel sin färg hjälper de till att gruppera och kategorisera färgens egenskap hos förmålen. "Med stod i fokuseringen på färger kan barnet få goda erfarenheter av hur man kan gruppera och kategorisera egenskaper, såsom färgen hos föremål" (Björklund 2009, s. 15). Jag kan utmana barnen vidare genom att gruppera knapparna enligt sina färgers grader. På det sättet gör barnen en underkategorisering av knapperna.

Alla aktiviter bör pedagogerna dokumentera där de kan använda olika former av dokumentation, till exempel att dokumentera med en Ipad eller en digital kamera. Dokumentation fungerar som ett bra verktyg för personalen, eftersom det hjälper till att utvädera verksamheten samt visar vad barn intresserar sig för. Det är viktiga verktyg som följer upp och analyserar det enskilda barnets utveckling och lärande. "I dokumentationen får vi syn på vad vi säger, hur vi säger det och vad förväntar oss av barnen" (Palmer 2011, s. 112).

Hadi, Wafaa, inlämningsuppgift, Individuell skriftlig inlämning Matematik. I den 18 maj 2015 kl. 17:45

Referenser

Björklund, Camilla (2009). En, två, många: om barns tidiga matematiska tänkande. 1. uppl. Stockholm: Liber

Forsbäk, Margareta (2006). Sortering och klassificering. I: Doverborg, Elisabet, Doverborg, Elisabet & Emanuelsson, Göran. Små barns matematik: erfarenheter från ett pilotprojekt med barn 1 - 5 år och deras lärare. 1. uppl. Göteborg: NCM, Göteborgs universitet, ss. 59-70

Läroplan för förskolan Lpfö 98. [Ny, rev. utg.] (2010). Stockholm: Skolverket

Tillgänglig på Internet: http://www.skolverket.se/publikationer?id=2442

Palmer, Anna (2011). Hur blir man matematisk?: att skapa nya relationer till matematik och genus i arbetet med yngre barn. 1. uppl. Stockholm: Liber

Persson, Annika (2006). Rumsuppfattning och bygglek. . I: Doverborg, Elisabet, Doverborg, Elisabet & Emanuelsson, Göran. Små barns matematik: erfarenheter från ett pilotprojekt med barn 1 - 5 år och deras lärare. 1. uppl. Göteborg: NCM, Göteborgs universitet, ss. 89- 102

Solem, Ida Heiberg & Reikerås, Elin Kirsti Lie (2004). Det matematiska barnet. 1. uppl. Stockholm: Natur och kultur